
Ja, så var det dax för lite funderingar och tankar igen då..Jag funderade en hel del efter gårdagen. En del människor kommer in i ens liv och sedan försvinner de för att aldrig mer göra entré medan en del kommer in, försvinner ett tag för att sedan dyka upp igen när man minst anar det men de som är absolut mest energikrävande är de som aldrig riktigt släpper taget, som en del "ex". De har förmågan att fortsätta vistas på samma planet och nej, det känns inte alltid ok. Blir man sviken önskar man den personen så långt bort det bara går, helst till en annan planet. Personligen kan jag inte påstå att jag alltid kan glömma och förlåta...måste man det egentligen? Det beror väl på hur stort sveket var...eller? Ibland känner man inte för att förlåta och då är det bara så. Alla de som babblar om att man måste förlåta för att gå vidare, vissa saker kan helt enkelt inte förlåtas,så är det bara! En del saker analyserar man ner i minsta jäkla molekyl utan att begripa mer ändå och det är ännu mer frustrerande när man inte kommer fram till nåt.
En del människor blir man aldrig klok på, ingen idé att ens försöka förstå sig på...
Vad ska man göra med alla känslor och frågor som surrar runt i skallen? Nån som har ett bra förslag? Ibland kan jag känna det som att jag kommer att börja gråta när som helst för att i nästa sekund bli så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen(nej inte så att det e dax för ett besök på nån klinik med tvångströja men ändå)...Är så trött på dessa känslostormar. Nej känner att detta bara blev rörigt bludder, skriver mer när jag känner mig någotsånär klar i skallen. Ha det gott alla och ha en underbar dag idag!

Du behöver varken glömma eller förlåta vännen. Bara inte låta det ta energi från dig, och glöm inte att se framåt!
SvaraRaderaKramen
Marie