Ja, vad säger man. Har sovit alldeles för länge idag, pratat bort resten av tiden i telefon. Inte fått någonting som helst gjort, men imorgon blir det till att rensa upp lite innan jag ska åka iväg till syrran. Vi ska ut på krogen...tjohoo. Ska grilla hemma hos syrran och sen så kommer hennes karl och hämtar oss, för vi ska upp tidigt och plocka bort möbler ur ett hus. Lagom kul bakisjobb men som sagt, man får försöka pressa in saker och ting i schemat så gott man kan. Ska ut på kvällen igen och sen bara softa på söndagen. Inte göra annat än att ta en riktig långpromenad och må gott. Jo måste nog fortsätta rensa bland kläderna. Ska bli skönt att få slänga in vinterkläderna nu och ta fram sommarkläderna istället. Ska fortsätta lyssna på min ljudbok på väg till jobbet ikväll. Så skönt att flyta bort och lyssna på nåt helt annat än verkligheten just nu. E så förbannad på nya s.k "önskeschemat" som jag påtvingats. Ett schema som funkar jättebra för den som inte vill ha nåt annat liv än jobbet. Vi skulle kunna planera vårt jobb efter vårt liv med det här och det skulle bli så jävla bra, skitsnack! Jag HATAR det nya schemat. Jag blev "lovad" att få ha kvar mina tider och mina pass eftersom det passar mig bäst så och det har funkat i snart 4 år. Så varför ska man ändra på det? Inte vet jag, men det känns som om att om man inte anpassar sig så åker man ut och ut i arbetslösheten vill man ju inte men det känns som om jag blivit jävligt blåst. Först lovar man en massa saker som man inte kan hålla och sen strular andra till det med schemat så att jag lika gärna kan bli tvingad att jobba dag. Vill inte sitta där uppe på dagtid. Känns som rena rama dagis ibland och jag fixar inte när folk babblar i tid och otid när de borde hålla snattran och jobba. Det är därför vi e där, det e därför vi får betalt, för att prata med de som ringer oss. Snacka skit och skvallra och prata barn kan man göra på sin fritid. Har ni någon gång reflekterat över att det ni pratar med era vänner om kanske de inte alls e intresserade av att höra? Jag menar, ta vissa (nu syftar jag inte på mina vänner mfl utan de som inte kan prata om annat) som ääääälskar att berätta hur mycket deras barn kräkts en morgon eller hur "smarta" de tycker att deras ungar e för att de lärt sig en det ena än det andra och det ska jämföras med andras ungar, som om det vore nån jävla tävling. Jag förstår att jag kanske får en annan syn på saken den dagen man själv har barn, men ibland blir det bara för mycket. Nu ska ni inte tro att jag inte alls vill prata om barn, så är det inte. Jag har många vänner som har barn och jag frågar ofta om barnen och så men då är det på mitt eget initiativ. Alla vill inte jämt höra mig tjata på om mina katter och det e lite samma sak. Ta t ex om nån e intresserade av att pyssla i trädgården och sitter man och pratar med nån som absolut inte delar samma intresse så självdör diskussionen till slut. Tja, känns som om jag skulle kunna hålla på och skriva länge om detta men min poäng var att om ni har barn, var tacksamma för att ni har de och för att de e som de e, försök inte göra de till nån "Einstein" bara för att NI vill ha nåt att visa upp för alla andra. Som slutkläm skulle det vara skönt om det vidriga programmet "Sveriges smartaste barn" försvann. Vad e det annat än en egotripp för deras föräldrar? Känns i alla fall så. Byt ut det till nåt man orkar titta på.
Nåja, nog om detta. Finns säkert en del som inte gillar det jag skriver men det är min ensak. Alla har rätt att tycka vad de vill, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar