Jaha, så var man på jobbet igen då..
Ja, man behöver ingen fritid och inget liv när man har ett jobb, eller hur var det nu? Nej, jag är glad att jag har ett jobb, tro inget annat men ibland blir man bara så less. Ibland så finns det ingen entusiasm för att göra det man gör helt enkelt. För det e faktiskt inte kul att sitta och ta skit för nån annans misstag. Vissa dagar e bättre än andra helt klart men när man har s.k kollegor som inte ens kan säga "hej" och "hej då", då är det bra illa. Det är väl tråkigt att några har den inställningen. Ibland kan en kommentar eller diskussion sluta så illa att man helt enkelt inte känner att man orkar prata med en viss person och så låter man bara bli. Orsaken är kanske fånig i vissas ögon, samtidigt som jag anser att det i detta fall är berättigat att känna sig dissad för att man råkat säga vad man tycker och tänker. Att bli anklagad för att vara avundssjuk mm när man egentligen bara är rädd om sin vän är kanske inte rättvist men livet är inte rättvist heller har jag fått lära mig. Att man själv inte kan vara superduperlycklig jämt bara för att alla andra vill att man ska vara det, det tycker jag inte är mer än rimligt. Tänk om någon av dina vänner skulle säga till dig "jag tycker att du ska sluta sura och vara lycklig för att jag säger att du skall vara det"...för det är i stort sett så det är för mig.
Jag vill vara glad och lycklig när JAG är det och inte när det passar alla andra. Jag vet att många av mina vänner förstår men det finns även de som inte gör det, så för er har jag bara en sak att säga: "försök att tänka er in i den personens sits som Ni försöker döma så kanske det blir lättare att förstå"..kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar