Inte trött bokstavligt talat, mer på att folk bara missförstår hela tiden och så får man ta skit för någon annans misstag. Kan säga att ibland undrar jag om det är vuxna människor som man umgås med eller om det är nån form av "vuxet lekis"? Tänker inte ta nåt exempel här och riskera att få äta upp det men när man var liten och någon var elak mot en, så sprang man ju oftast till mamma och pappa för att få medhåll eller till nån vuxen i närheten. Det känns inte som om det beteendet ändrats om vi säger så då! Att få ta skit för någon annans miss är väl ändå höjden av mognad? Man ifrågasätter och får skit slängt tillbaka i ansiktet, som man inte ens är skyldig till men ändå får man veta att: "att fråga är det dummast man kan göra"..så känns det i alla fall. Ett gammalt ex sa alltid till mig "känn inte så jävla mycket" när jag sa: "ja men det känns som om du gör så/tycker så/tänker så för att... Det är väl kanske så, att vi inte borde bry oss så himla mycket men om saker och ting ska fungera för oss som människor och då menar jag inte bara privat utan överallt, så måste vi kunna kommunicera utan att slänga skit på varann eller springa till den ansvarige/a för att den ska ordna allt. Det mesta kan vi ordna själva om vi verkligen vill. Har aldrig tillhört den gruppen av människor som är rädda för att ta en konflikt men jag ifrågasätter alltid om det är nödvändigt att göra det och det är en annan sak. Chefen kan inte alltid rädda en men ibland kan det underlätta en diskussion om man säger så. Är man vuxen så måste man faktiskt kunna prata med varann och kunna ta både ris och ros. Lätt att ge råd, men svårt att ta de...eller hur? Ja det var lite tankar som jag hade. Det kommer mera..jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar