Ja, ärligt talat...jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mycket hade jag väntat mig men nja, inte detta. Först så umgås man nästan varje dag, sen kommer det en brud ivägen för vänskapen och helt plötsligt kan man inte ens ring/skicka ett futtigt sms. Från att ha haft kontakt i stort sett dagligen till 4 ggr sen i somras...det kallar inte jag vänskap. Visst, alla ser olika på saker och ting, det vet jag men att inte ens känna att man kan höra av sig pga att man träffat nån (oavsett om det är en killpolare som träffat en tjej eller vice versa), det tycker jag e ynkligt och inte särskilt vänskapligt. Vi har alla olika inställningar till saker och ting och jag blev inte ens glad när jag fick inbjudan häromdagen, mest förolämpad faktiskt! Reaktionen kom när jag öppnade min inbjudan. Det stod att jag välkomnades till bröllopet...bla bla bla.. Min s.k vän förutsatte alltså att jag fortfarande var singel (tack för den passningen)! Även om det nu råkar stämma så kan man väl ändå skriva "med sällskap".. Det är ytterligare en anledning till att inte gå på bröllopet (för min del), sedan känner jag inte ens "bruden", har träffat människan två gånger sen förra våren. Hon verkade inte vilja att jag skulle ha en fortsatt vänskap med min polare och..fine. Han verkar ju ha gjort sitt val och då får vi väl hoppas att han är nöjd med sitt val, för i det här fallet kan man inte både behålla kakan och äta den. Mina vänner kan svika mig men de får bara chansen att svika mig en gång...
Dålig stil av henne! Det är synd när det blir sådär.
SvaraRadera