Om några timmar utsätts man för hemska skämt...

Ja, så var det dags igen då. Jag har alltid tyckt synd om de som är födda första april. Jag menar, det är ju inte som att man själv inte fått sin beskärda del(född fredagen den 13:e) men det låter inte lika dumt att säga: "född fredagen den 13:e", som att säga: "född första april" (vilket skämt). Undra hur många av de som är födda 1:a april som fått höra just det någon gång? Det här med datum är kul annars tycker jag, men just 1 april är inte kul. Det är väl en sak om man utsätts för lite "normala" practical jokes" men sedan finns det ju alltid de som ska överdriva och det är inte alltid folk blir så glada, inte alla som har humor på det sättet. Folk vill heller inte gärna erkänna att de blivit lurade. Ja, ja nog om det nu. Har satt mig med en kopp te och tycker att livet e rätt okej idag trots att det blivit nån miss med min semester men det är inget som är ett större problem, det kan lösas, man måste se det så och inte måla fan på väggen(lättare sagt än gjort ibland dock)! Jag brukar vara sån, att jag målar upp scenarior men jag har kommit till insikt om att den enda som mår dåligt av att göra så är jag, så nu gäller det att försöka tänka sig för lite! Idag mitt på dagen när jag kollade posten såg jag ett vykort ligga på golvet. Tog upp det och till min glädje var det från en vän som jag faktiskt sa upp bekantskapen med förra året. Anledningen till det var att jag blev kallad "dum i huvudet" sjuk i huvudet" mm...Trist för vi hade känt varann så många år, närmare bestämt i 15 år, eller så och det är ju en del år. Känns dumt att kasta bort det tänker ni, men jag kände att det finns faktiskt gränser för vad man orkar med och vilka glåpord man kan ta. Jag var ledsen i början där för jag tänkte på min väninnas dotter som var rätt så förtjust i mig. Hon är så himla go den ungen och hon var ju den som blev mest lidande av att vi inte umgicks, men jag ska skriva ett kort tillbaka till henne och säga att jag vill gärna återuppta bekantskapen och hon lovar att inte kalla mig för såna saker igen. Det är en sak att tänka och en annan att säga för när det väl är sagt så finns det ingen återvändo. Då är det liksom sagt.

Appropå nåt helt annat, karlar är ett lustigt fenomen. Man vet aldrig riktigt var man har de och de brukar inte finnas där när man verkligen behöver de, men det är väl som det är...karlar förblir en gåta. Kram på er alla..