...en aning, så kan jag ju skriva om det som var roligt idag. Jag var tillsammans med min syster och mamma för att hämta en tavla hos mammas barndomskamrat. Hon har även kennel för den där otroligt söta hunden jag hade bild på i gårdagens inlägg. De hade otroligt tjock päls och var mycket keliga av sig. Jag vill ju ha hund men i nuläget är inte det möjligt att genomföra. Dels pga att jag har ett jobb som inte tillåter djur(finns ju allergiker) och så bor jag ensam och det gör att jag inte har nån som kan hjälpa mig med hunden medan den är s.k "lillvalp"(tror inte att mina två katter känner för att gå ut med hunden), så hela projektet faller på det. Visst finns det de som skaffar hund och sen hoppas att de klarar av det men så vill inte jag göra. Kan ju vara för att jag oftast föredrar djur framför människor. De är inte lika komplicerade om man säger så. Ibland kommer man till en gräns där man inte orkar engagera sig i andra människor helt enkelt.. Bitter? näe, inte direkt, mer besviken tror jag. Har inte gett upp hoppet ännu. De säger att det är det sista som överger människan och det är nog så..man hoppas ju på att det finns nån därute som tycker om en för den man är och som inte bara vill ha en för en sak...utan för alla ens kvalitéer så att säga!
Om ni som läser detta vet nån som är trevlig, ser normal ut och som inte har alltför konstiga idéer om saker och ting så är ni välkomna att tipsa mig om honom. Enligt en del av mina vänner så har jag för höga krav, kan inte tänka mig att dejta folk jag inte ens finner intressanta mm...
Det har blivit så uttjatat nu att dem hela tiden säger samma sak(inte alla mina vänner, bara ett fåtalav de). De som säger att allt ordnar sig, de har redan sitt på det torra, dvs man, barn mm.. Jag vet att de menar väl men ibland så orkar jag inte lyssna på det örat. Ta en sån här kommentar t ex: "ja men han vore väl nåt för dig?" Då har de valt ut nån som de själva aldrig skulle falla för..suck! De flesta av mina vänner vet vad jag har för smak och när de säger att de har hittat nån till mig så blir jag glad för då tänker jag att "ja men det kanske finns hopp i alla fall"...och så visar det sig vara någon som jag antingen inte har något gemensamt med eller så är det någon som inte alls intresserar mig. Vad menar jag nu med det då tänker ni? Jo, en person som jag "faller för" ska helst ha nåt som attraherar mig vid första intrycket(sån e jag som person) t ex ögonen, rösten, händerna, humor..tja nåt sånt. Jag syftar alltså inte på utseendet i den mån att de ska se ut som fotomodeller för då är de oftast så medvetna om sitt utseende och sin "makt" att de utnyttjar detta och i mina ögon finns det inget mer avtändande än detta fenomen. Jag vet att jag har en del åsikter om karlar men jag är inte omöjlig och det borde åtminstone inte vara omöjligt att hitta nån...tycker jag! Nu ska jag ta och kolla lite andra saker...write you later....Xo Xo - your gossip girl at night..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar